"Jag är inte en så'n som är bra på matte" : Hur faktorer i skolan kan påverka elevers matematiska subjektskapande

Matematik som ämne har under lång tid uppfattats som maskulint kodat. Sådana genusstyrda föreställningar kan anses leva kvar än idag, då det efter analys av statistik framgår att de personer som väljer yrken och utbildningar som är matematikintensiva till stor del är män. I skolans styrdokument står det att att elevers könstillhörighet inte ska avgöra vilka studier och arbeten de väljer i framtiden. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur flickors och pojkars matematiska subjektskapande påverkas av faktorer i skolan. Genom att utgå från begrepp som kan ses som centrala i den poststrukturalistiska feministiska teoribildningen möjliggörs denna komparativa litteraturstudie.   De forskningspublikationer som har jämförts och analyserats har resulterat i en sammanställning av olika faktorer som påverkar elevers matematiska subjektskapande. De återkommande faktorer som vi har valt att behandla i denna studie är hur läraren påverkar elevers matematiska subjektskapande, hur klassrumsdiskursen påverkar elevers matematiska subjektivitet samt hur subjektskapandet påverkar matematiska strategier. Resultatet visar att det inte går att urskilja tydliga skillnader mellan flickors och pojkars matematiska prestationer i förskolan och början av årskurs 1, utan dessa ökar under de första skolåren. Av de publikationer vi har analyserat framkommer att subjektskapandet påverkas av faktorer i skolan och att lärares genusstyrda föreställningar har betydelse för subjektskapandet.    Genom att se på människan som ett lärandesubjekt, som hela tiden skapas och skapar sig själv i förhållande till sammanhanget, möjliggörs föreställningen om att även det matematiska subjektskapandet kan ses som föränderligt. Med detta synsätt är subjektet inte matematiskt, utan detta är istället något som subjektet kan bli. Att som lärare ha detta förhållningssätt är av stor relevans för professionen, då det är en förutsättning för att alla elever ska ha möjlighet att utvecklas. 

Vad vilja ungdomen? : En studie om ungdomars inflytande och delaktighet

Vad vilja ungdomen? undersöker hur ungdomar ser på inflytande och delaktighet inom samhällsfrågor, om demokratiutredningens förslag följer detta synsätt samt försöker förklara varför det ser ut på detta sätt. Detta görs genom en enkätundersökning som besvarats av 140 ungdomar mellan 15-18 år. Ungdomarnas svar har analyserats med hjälp av en tematisk analysmetod där fyra framstående tema utkristalliserades. Dessa teman analyserades med hjälp av individualiseringsteorier som byggts upp av Roland Inglehart (1997) och Robert D. Putnam (1995, 2006). Dessa teorier utökas med hjälp av Robert A. Dahls (1996) teori angående demokrati. Undersökningen visar att ungdomar har en vilja att påverka sin omgivning och sitt samhälle. De gör detta på ett mindre kollektivistiskt sätt än tidigare generationer och det leder till att påverkansformerna tenderar att bli, att gilla och dela saker på sociala medier och att bojkotta vissa varor. Detta är en förlängning av den individualiseringstrend som varit stark i västvärlden under de senaste decennierna. Detta kan leda till att inflytelserika eliter får mer makt och tillåts få mer makt inom de former för representativ demokrati som arbetas efter i Sverige. Vi kan också se att vuxenvärlden har ett ansvar att låta ungdomar ta plats och utnyttja deras kompetens och vilja till förändring. Ungdomar vill påverka samhället, det gäller för vuxenvärlden att ta vara på denna energi. Resultaten verifierar det mesta av den tidigare forskningen på området gällande inflytande och påverkan, men de ger oss möjligheter att förstå ungdomars syn på demokratiutredningens förslag där det står klart att ungdomarna vill ha tydliga påverkansmöjligheter genom exempelvis ungdomsråd, folkmotioner och sänkt rösträttsålder.